Kisumu

Terminen börjar dra ihop sig och det blir allt mer att göra i skolan samtidigt som föreläsningarna blir allt färre. Igår skrev jag CAT i kursen Africa and Black Diaspora och Amanda ska skriva nu idag i hennes kurs Law and Society så medans hon sitter och våndas över den tänkte jag uppdatera er om helgen Det var nämligen utflykts-tajm! Denna gång till västra delen av Kenya och staden Kisumu belägen precis vid Victoriasjön, dit man tar sig billigast (ca. 140 kr) med buss i 6-7 timmar. En inte riktigt lika hetsig bussresa som till Nakuru senast men likväl en upplevelse då det Kenyanska landskapet utanför rutan är något man aldrig kan tröttna på att se. Berg, kullar, skog, åkrar och små hus om vartannat kryddat med en och annan Zebra på sina ställen.

Även om vi hade blivit förvarnade om värmen i Kisumu, som ligger nästan precis på ekvatorn, så var det lite av en chock. Guiden som vi var ute med på sjön gissade på att det kanske var runt 28 grader mitt på dagen men det var skitsnack av värsta sorten. Det kändes snarare som 48 men en mer trolig gissning var nog i alla fall 30-35 och det blev inte direkt svalare på kvällarna utan svetten rann konstant. När vi anlänt på fredagseftermiddagen och installerat oss på vårt hotell så tog vi en tur runt i stan och besökte marknaden. Själva staden var, precis som Nakuru, ett skönt avbrott från intensiva Nairobi och bjöd på många små fina betonghus, ofta målade i olika färgglada färger och små snirkliga och backiga gator.

På lördagen var det dags för en tur ut på Victoriasjön, och vi mötte upp Ismael som vi sprungit på dagen innan och som skulle ta oss ut på sjön tillsammans med hans namnlöse båtchaufför. Vi åkte ut till en liten ö bebodd av ett 20-tal riktiga locals som främst livnärde sig på fiske och att odla lite grönsaker och frukt, samt som nu då regnet är försenat och odlandet går dåligt, samla ihop lite ved som de kunde åka in till marknaden och sälja. Det tog ett par timmar att vandra runt ön som var väldigt fin och det är svårt att inte bli lite romantiserande över sättet de lever på. Bara paddla ut på sjön i gryningen och kasta i några fiskenät som man kan åka in och sälja av, eller glida runt och hacka potatis hela dagarna och knappt upplevt el. Men riktigt enkelt är det väl tyvärr inte.

MEN på vägen ut till den lilla ön, som hette någonting på M, så fick vi även se ett gäng flodhästar på några meters avstånd. Jösses amalia vilka bestar! Även om de var i vattnet och vi endast skådade huvudena på dem så kunde man ana den enorma kropp som gömde sig under vattenytan. Väl tillbaka i land avnjöts en fruktansvärt god grillad firre tillsammans med ugali och en Tusker. Så enkelt men så gott.

Må väl!

/Edvin Ericsson - sjöman

Kisumu

Ön med ca 20 invånare

Skutan

Gott och blandat

Hallå Sverige!

Vad har hänt sen sist?

Vi har haft vårt första prov. Det blev i Internationella relationer och gick ut på att välja en av fyra frågor att skriva två sidor om under en timme. Jag jämförde två teorier inom IR utifrån exempel och Edvin skrev om varför den afrikanska staten är svag. Något resultat har ännu inte dykt upp, nervigt!

Jag har varit på besök hemma hos Abdi i hans studentrum och blivit bjuden på lunch. De flesta studenter bor på hostel på campusområdet. Byggnaderna är uppdelade mellan tjejer och killar. I varje rum finns det två sängar, varsin garderob och kanske ett skrivbord med dator på. Badrum delar de och köket är bara några byttor i garderoben och en kokplatta. Abdi lyckades få till en supermåltid bestående av sukuma, stekt ägg och ugali. Sukuma är typ en av sallad gjord på kål, lök och tomat. I vanliga fall ganska bitter, men den här gången var den utsökt! Ugali som från början var sådär, är nu en klar favorit. Det består av majsmjöl och vatten och är som en väldigt fast gröt.

I helgen var vi på Nairobi National Museum, kanonställe! Det visades skelettdelar från evolutionens gång, utställning om Kenyas historia, lärorikt om djur, bilder på människor med en liten historia till och hur det kenyanska livet ser ut från vagga till grav. Dessutom bjöds det på sjukt god lunch och utmärkt kaffe.

Vidare gjorde vi ett besök på en mardi gras festival, otroligt festligt! Där bjöds det på halsband, elddans, härliga människor, pride-parad, cykelkonster och framförallt väldigt bra musik!

Igår började vi vårt grupparbete, också i Internationella Relationer. Det var fantastiskt. Vi satt alla i en ring och hade presentationsrunda, valde ledare, förde protokoll och bestämde upplägget för kommande träffar. Formellt och ohhh, så långsamt. Å andra sidan tas det kanske mer på allvar än när vi i grupparbeten på LIU säger snabbt hej, alla skriver varsin liten del och sen sätter namn på samma papper. Vi får se, men jag är exalterad!

Ikväll ska jag på klubb som min kompis Shiko ordnar. Till helgen drar Edvin och jag förmodligen till Kisumu och Victoriasjön.

Typ så.
Ha det gott hörrni och njut av tillgången på knäckebröd!

Amanda

Lunchen hos Abdi

På Nationalmuseet 

Mardi gras

Kikuyu Campus

Klassrum 

Faktiskt inte en vanlig dag

Vaknade motvilligt, tvingade i mig torr frukost, gick buttert till bibblan och släpade mig sen hem för att tråkplugga - trodde jag. Istället somnade jag om och sov gott i 2h fram till lunch. Efter den utomordentligt goda måltiden åt jag ett paket kakor (japp, ett helt). Sen skojade en lång stund i den sköna poolen och på det följde en smarrig kopp kaffe på terassen. Därefter var jag - tro det eller ej - redo att ta tag i mina sysslor och svängde ihop en blygsam liten analys av Ryssland och Ukraina. Det var min dag det. Hoppas ni har gjort exakt samma saker.

Bifogar badbilder så ni kan se hur härligt jag har haft det.

Gott så. 

/Amanda

Ett blogginlägg om en safari

Förra veckan insåg vi att det redan gått en månad här nere och i och med det även nästan en tredjedel av själva studietiden här i Nairobi, resterande del består som bekant av praktik på en skola i Ngong strax utanför Nairobi. Denna insikt bidrog till lite panik att vi måste ta tag i att faktiskt se oss omkring lite och upptäcka Kenya. Efter att ha spanat in lite olika alternativ bestämde vi oss till slut för att åka till Nakuru, Kenyas fjärde största stad med sina 400 000 invånare belägen cirkus tre timmar med buss från Nairobi. En busstur, precis som alla andra här nere, var en upplevelse i sig och efter nån timme började man tvivla på om det faktiskt är vänstertrafik de har här då vi spenderade minst lika mycket tid i högerfilen. (En längre redogörelse om bussresandet kommer senare.)

Men fram kom vi och vid liv var vi!

Nakuru var en trevlig, och som vi uppfattade det, liten stad, men nu han vi heller inte utforska den särskilt mycket. Men det fanns ett annat lugn mot hur det är här i Nairobi där det är folk och bilar precis överallt hela tiden. Fredagseftermiddagen var inte allt för upphetsande utan spenderades med att vandra runt lite i stan och njuta av våra hotellrum som hade både dubbelsäng och en TV som erbjöd sju flimriga swahilikanaler och en minst lika krass kanal på engelska. Nakuru är lite av en knytpunkt från vilken man bara har några timmar till en rad olika nationalparker. Vi hade bestämt oss för Lake Nakuru som, förutom att erbjuda chans på "The Big Five", även var känd för sitt rika fågelliv och vi hade hört rykten om att över en miljon flamingos kunde samlas där samtidigt. Så vi blev lite besvikna när det första taxichaffisen (Arthur) berättade innan vi gav oss iväg var att flamingopopulationen gått ner sig avsevärt senaste åren på grund av att sjön, om jag fattade det rätt, drabbats av övergödning de senaste åren vilket lett till att det inte finns så mycket käk.

Men det var fett värt ändå. Egentligen hade det inte ens behövts några djur, bara att åka runt att titta på naturen var fascinerande nog och från en utkiksplats med utsikt över hela sjön och slätterna runt omkring med skymtandes bergen i bakgrunden var synen fantastisk. Nu fanns det ju faktiskt även en hel del djur och vi skådade bland annat mängder av vattenbufflar, zebror och gaseller, samt ett gäng lunchande giraffer och trötta noshörningar. Och vildsvin. Såklart! Några lejon träffade vi tyvärr inte på, men vi såg platserna där de brukade ligga och ta igen sig!!! OMG!!!! Arthur påpekade flera gånger att man som vi inte skulle åka på safari mitt på dagen utan att man ska gå upp tidigt för då är djuren som mest aktiva, och ligger inte och softar i skuggan för att slippa undan solen. Han tyckte också att juni/juli egentligen var bäst då regnperioden precis har varit och parken inte är lika uttorkad. Vi var trots detta mycket nöjda med våran första safari, så pass nöjda att vi bestämde oss för att hoppa på bussen tillbaka till Nairobi redan samma eftermiddag.

På tal om att va nöjd så kan det vara värt att tillägga att jag varit ute och sprungit två gånger denna vecka.

Kämpa på farmor!

Kamratligen

Edvin Ericsson - Kenyansk löpare

Det tar sig

Tjong i medaljongen!

Nu har även jag haft lite föreläsningar. Den första ägde rum i tisdags ute i Kikuyu och handlade om internationella relationer. Föreläsaren var utmärkt pedagogisk och gav mycket exempel och liknelser. Aldrig förr har jag antecknat så intensivt. Man hann absolut med, men efter 3 timmar ilade det i magen, tunnelseendet slog till och höger arm låste sig i skrivkramp. Stavning och läsbar handstil var bara att glömma.

 I skrivande stund är jag nyss hemkommen från min andra föreläsning som blev i Law & Society. Än så länge känns den som en ganska stor utmaning på grund av många nya sociologiska begrepp som klassen arbetat med under tidigare år (har hoppat in på år 4 i sociologi). Det är möjligt att jag jobbat med dem också, men nu är de så lömskt maskerade bakom engelskan. Samtidigt verkar kursen väldigt intressant och föreläsaren och klasskompisarna är tålmodiga med min förvirrade uppsyn, så det ska nog gå vägen. Idag handlade det om lagen ur ett historiskt perspektiv samt Marx och Durkheims syner på lagens funktion i samhället. Lärde mig mycket, fick kompisar och vi slutade en timme tidigare. Drömföreläsning.

Som bonus får ni klassrumsbild och bild på Edvin på uteserveringen där vi hänger för det mesta.

Ta hand om er!
Amanda

Nytt hostel och tillbaka till Main Campus

Tjaba gänget!

Allt bra här. Sedan sist har vi mest åkt fram och tillbaka till Kikuyu i hopp om att det ska bli några fler föreläsningar. Edvins kurs African Black Diaspora har kommit igång, men med de andra är det värre. De kurser som ställdes in har vi fått ersätta med kurser inom sociologi som går på Main Campus. Vi kommer helt enkelt ha lektioner både i Kikuyu och inne i stan där vi nu bor.

Igår flyttade vi med vemod ifrån Havanna Hostel. Det känns jättetråkigt att lämna våra rumskompisar June, Linda och Monisha. Med dem under taket var det aldrig tyst. Vi diskuterade, hade dance battles, fixade hår och naglar, lånade varandras grejor och rådfrågade varandra om allt mellan himmel och jord. Vi var som en liten familj.

Nu är första gången jag har ett eget rum sen vi kom till Nairobi. Det är väldigt skönt, även om jag i sentimentala stunder kan sakna att höra min snarkande rumskompis och att väckas mitt i natten av att någon tänder den ilsket lysande taklampan. Det lär helt enkelt bli mer bekvämt där vi bor nu, men kanske inte lika party.

Rummen vi bor i nu är ganska små, men gemytliga. Jag kan sitta i sängen samtidigt som jag borstar tänderna - en dröm! Vi har tillgång till en stor veranda där vi också kan äta god frukost, lunch och middag medan huskatterna jamar hungrigt runt ens ben.

Nu bor vi dessutom inne i stan, vilket gör att vi är grannar med Main Campus och har väldigt nära till restauranger och köpcentrum. Det innebär att vi har bryggkaffe (typ) inom gångavstånd och har spanat ett konditori med (danska) kanelbullar. Har vi tur kanske vi kan hitta ett ställe med semlor. En nervkittlande jakt!

Annars inget nytt. Vi väntar som sagt fortfarande på att det ska kicka igång ordentligt, men det går ingen nöd på oss. Det finns alltid små uppdrag att ta sig an. Idag köpte jag en ny huvudkudde och Edvin hade faktiskt en lektion. Imorgon finns det en chans att kursen Internationella relationer börjar. Håll tummarna för det!

Det finns lite bilder från rummen, men det tar en förbaskat lång tid att ladda upp dem. De kanske kommer upp vid senare tillfälle om ni verkligen ber om det. 

Ha det gott!

Amanda

Så har då skolan dragit igång

Så har då skolan dragit igång, i alla fall nästan. Det funkar som sagt var inte riktigt på samma sätt här som i Sverige, även om det där med schema kan vara en hel vetenskap för att förstå sig på även på LiU. Det går inte så här i början att få ett exakt schema för de kurer man ska läsa utan istället tilldelades vi ett schema som bara visar vid vilka tillfällen det kommer vara föreläsningar inom de ämnen som vi har men inte exakt vilka kurser det är. Så får man ta första veckan till att dyka upp vid alla föreläsningstillfällen och se om det är en kurs man ska läsa eller inte.

Så i måndags slet vi oss upp i ottan för att kunna vara på plats på Kikuyu campus klockan åtta i hopp om att i alla fall någon av oss skulle ha föreläsning, vi var dock ganska övertygade om att det inte var båda. Jag "vann" och det visade sig att det var en av mina kurser - Africa and the Black Diaspora. Så långt allting bra, efter lunch var sen nästa tillfälle och det visade sig även det vara en av de kurser vi skulle läsa - Public Administration and Development in Africa. Kruxet här var dock att föreläsaren inte dök upp, så det var bara att bege sig hemåt, imorgon ska vi göra ett nytt försök då det andra föreläsningstillfället i denna kurs ligger.

Igår, tisdag, kunde vi dock unna oss en sovmorgon då det inte var föreläsning förrän klockan 16. Detta blev halvt lyckat då det var en kurs vi skulle läsa - International Relations - och föreläsaren dök även hon upp. Problemet var bara att inga andra studenter gjorde det, eller det var från början sju andra också men de insåg efter en snabbgenomgång av kursens innehåll att de hamnat fel så det blev inte så mycket mer av den föreläsningen.

Så tre kurser har vi, eller i alla fall jag då Amanda inte läser Black Diaspora, klart för oss att och när de går. Men de övriga två vi hoppats på att läsa verkar inte bli av denna terminen så idag var vi på campus för att försöka få lite klarhet i vilka alternativ vi har, något som vi ska fortsätta undersöka imorgon.

Det om skolan, och nu över till helgen som var och lite nöjen.

På lördagskvällen tog Linda, som vi bor med, och hennes kompisar med oss ut för att visa oss Nairobi by night. Vi skulle till vad dom kallade Nairobis Red Light District vilket jag inte vet om det var en seriös liknelse då det enda de hade gemensamt var att det var många ställen på samma gata som alla serverade alkohol. (Jag har i och för sig aldrig varit på Red Light men som jag har förstått det ska de ställena erbjuda lite mer än vanliga nattklubbar.) Innan vi kom så långt vi dock uppleva lite nostalgi (om man nu kan uppleva det) från de glada tonåren då vi stannade till på en parkering och stod där och drack vodka i nån timme. Bara det gjorde kvällen minnesvärd i mina ögon, men även fortsättningen var även den mycket bra. Kenyaner är hemskt vänliga.

Trots att timman blev sen i lördags kravlade vi oss upp rätt tidigt på söndagen för att möta upp filmaren Raffo från Kibera, där han numer bara jobbar och inte bor, som skulle visa oss runt lite i just Kibera, med sig hade han även kollegan Jessup. Om detta vet jag inte riktigt vad det finns att berätta, själv finner jag det lite olustigt att gå runt och titta på andras elände, även om det såklart kan vara nyttigt och intressant att se. Det var tydligt att den första engelska fras barnen får lära sig i skolan är "how are you?". Vi fick oss även en titt in i Jessups lilla etta utrustad med allt man behöver, soffa, säng, dator, högtalare och spritkök. Vill ni få er en bättre bild av hur det kan se ut att bo i Kibera kan ni följa länken nedan vilken tar er till en liten film som är gjord av några av barnen på ungdomscentret där Raffo och Jessup arbetar, https://www.youtube.com/watch?v=mHxzOPHRafI .

Några bilder blir det inte denna gång.

Kamratligen

Edvin Ericsson - Bloggare