Kisumu

Terminen börjar dra ihop sig och det blir allt mer att göra i skolan samtidigt som föreläsningarna blir allt färre. Igår skrev jag CAT i kursen Africa and Black Diaspora och Amanda ska skriva nu idag i hennes kurs Law and Society så medans hon sitter och våndas över den tänkte jag uppdatera er om helgen Det var nämligen utflykts-tajm! Denna gång till västra delen av Kenya och staden Kisumu belägen precis vid Victoriasjön, dit man tar sig billigast (ca. 140 kr) med buss i 6-7 timmar. En inte riktigt lika hetsig bussresa som till Nakuru senast men likväl en upplevelse då det Kenyanska landskapet utanför rutan är något man aldrig kan tröttna på att se. Berg, kullar, skog, åkrar och små hus om vartannat kryddat med en och annan Zebra på sina ställen.

Även om vi hade blivit förvarnade om värmen i Kisumu, som ligger nästan precis på ekvatorn, så var det lite av en chock. Guiden som vi var ute med på sjön gissade på att det kanske var runt 28 grader mitt på dagen men det var skitsnack av värsta sorten. Det kändes snarare som 48 men en mer trolig gissning var nog i alla fall 30-35 och det blev inte direkt svalare på kvällarna utan svetten rann konstant. När vi anlänt på fredagseftermiddagen och installerat oss på vårt hotell så tog vi en tur runt i stan och besökte marknaden. Själva staden var, precis som Nakuru, ett skönt avbrott från intensiva Nairobi och bjöd på många små fina betonghus, ofta målade i olika färgglada färger och små snirkliga och backiga gator.

På lördagen var det dags för en tur ut på Victoriasjön, och vi mötte upp Ismael som vi sprungit på dagen innan och som skulle ta oss ut på sjön tillsammans med hans namnlöse båtchaufför. Vi åkte ut till en liten ö bebodd av ett 20-tal riktiga locals som främst livnärde sig på fiske och att odla lite grönsaker och frukt, samt som nu då regnet är försenat och odlandet går dåligt, samla ihop lite ved som de kunde åka in till marknaden och sälja. Det tog ett par timmar att vandra runt ön som var väldigt fin och det är svårt att inte bli lite romantiserande över sättet de lever på. Bara paddla ut på sjön i gryningen och kasta i några fiskenät som man kan åka in och sälja av, eller glida runt och hacka potatis hela dagarna och knappt upplevt el. Men riktigt enkelt är det väl tyvärr inte.

MEN på vägen ut till den lilla ön, som hette någonting på M, så fick vi även se ett gäng flodhästar på några meters avstånd. Jösses amalia vilka bestar! Även om de var i vattnet och vi endast skådade huvudena på dem så kunde man ana den enorma kropp som gömde sig under vattenytan. Väl tillbaka i land avnjöts en fruktansvärt god grillad firre tillsammans med ugali och en Tusker. Så enkelt men så gott.

Må väl!

/Edvin Ericsson - sjöman

Kisumu

Ön med ca 20 invånare

Skutan