Så har då skolan dragit igång

Så har då skolan dragit igång, i alla fall nästan. Det funkar som sagt var inte riktigt på samma sätt här som i Sverige, även om det där med schema kan vara en hel vetenskap för att förstå sig på även på LiU. Det går inte så här i början att få ett exakt schema för de kurer man ska läsa utan istället tilldelades vi ett schema som bara visar vid vilka tillfällen det kommer vara föreläsningar inom de ämnen som vi har men inte exakt vilka kurser det är. Så får man ta första veckan till att dyka upp vid alla föreläsningstillfällen och se om det är en kurs man ska läsa eller inte.

Så i måndags slet vi oss upp i ottan för att kunna vara på plats på Kikuyu campus klockan åtta i hopp om att i alla fall någon av oss skulle ha föreläsning, vi var dock ganska övertygade om att det inte var båda. Jag "vann" och det visade sig att det var en av mina kurser - Africa and the Black Diaspora. Så långt allting bra, efter lunch var sen nästa tillfälle och det visade sig även det vara en av de kurser vi skulle läsa - Public Administration and Development in Africa. Kruxet här var dock att föreläsaren inte dök upp, så det var bara att bege sig hemåt, imorgon ska vi göra ett nytt försök då det andra föreläsningstillfället i denna kurs ligger.

Igår, tisdag, kunde vi dock unna oss en sovmorgon då det inte var föreläsning förrän klockan 16. Detta blev halvt lyckat då det var en kurs vi skulle läsa - International Relations - och föreläsaren dök även hon upp. Problemet var bara att inga andra studenter gjorde det, eller det var från början sju andra också men de insåg efter en snabbgenomgång av kursens innehåll att de hamnat fel så det blev inte så mycket mer av den föreläsningen.

Så tre kurser har vi, eller i alla fall jag då Amanda inte läser Black Diaspora, klart för oss att och när de går. Men de övriga två vi hoppats på att läsa verkar inte bli av denna terminen så idag var vi på campus för att försöka få lite klarhet i vilka alternativ vi har, något som vi ska fortsätta undersöka imorgon.

Det om skolan, och nu över till helgen som var och lite nöjen.

På lördagskvällen tog Linda, som vi bor med, och hennes kompisar med oss ut för att visa oss Nairobi by night. Vi skulle till vad dom kallade Nairobis Red Light District vilket jag inte vet om det var en seriös liknelse då det enda de hade gemensamt var att det var många ställen på samma gata som alla serverade alkohol. (Jag har i och för sig aldrig varit på Red Light men som jag har förstått det ska de ställena erbjuda lite mer än vanliga nattklubbar.) Innan vi kom så långt vi dock uppleva lite nostalgi (om man nu kan uppleva det) från de glada tonåren då vi stannade till på en parkering och stod där och drack vodka i nån timme. Bara det gjorde kvällen minnesvärd i mina ögon, men även fortsättningen var även den mycket bra. Kenyaner är hemskt vänliga.

Trots att timman blev sen i lördags kravlade vi oss upp rätt tidigt på söndagen för att möta upp filmaren Raffo från Kibera, där han numer bara jobbar och inte bor, som skulle visa oss runt lite i just Kibera, med sig hade han även kollegan Jessup. Om detta vet jag inte riktigt vad det finns att berätta, själv finner jag det lite olustigt att gå runt och titta på andras elände, även om det såklart kan vara nyttigt och intressant att se. Det var tydligt att den första engelska fras barnen får lära sig i skolan är "how are you?". Vi fick oss även en titt in i Jessups lilla etta utrustad med allt man behöver, soffa, säng, dator, högtalare och spritkök. Vill ni få er en bättre bild av hur det kan se ut att bo i Kibera kan ni följa länken nedan vilken tar er till en liten film som är gjord av några av barnen på ungdomscentret där Raffo och Jessup arbetar, https://www.youtube.com/watch?v=mHxzOPHRafI .

Några bilder blir det inte denna gång.

Kamratligen

Edvin Ericsson - Bloggare

Karen

God förmiddag kära läsare!

I väntan på att lektionerna ska köra igång finns det både tid till härliga dagsutflykter och tid till att skriva om dem. Era lyckans ostar.

Igår besökte vi Karen, ett stort område i utkanten av Nairobi där de rikaste byggt bo. Pampiga hus på stora tomter med höga stängsel som ligger i en grönskande omgivning. Vi åkte ut dit med taxichauffören Josef som vi etablerat kontakt med oss. Han tar alltid emot oss med glimten i ögat och orden "Välkommen in i den lilla limousinen" som han lärt sig av tidiga svenska gäster. Målmedveten planerade han upp hur vi bäst kunde få uppleva Karen och var med oss hela dagen.

Den första anhalten blev en anläggning för föräldralösa elefantungar som ligger i anknytning till Nairobi Nationalpark. Det går till så att elefantungar som hittats utan vårdnadshavare tas in till centret som lär upp dem för att elefantungarna sedan ska kunna ta hand om sig själva som vuxna. En del i denna fantastiska företeelse är att du kan komma och se på denna träning som sker under förmiddagarna. Hjärtat smälter när elefantungarna kommer fumligt inspringandes på ett led med fladdrande öron och snabel. Som åskådare står du bakom ett lågt och tunt rep medan elefanterna vandrar runt, leker, dricker vatten och käkar löv eller matas ur nappflaska. De små krabaterna kommer så nära att du får lov att klappa och känna på riktig elefanthud. Tjock och sträv. Vi är fortfarande lomhörda från publikens alla "awww" och "åhhh". Samtidigt påminner skötarna om varför elefantungarna kommit dit, tjuvjakt och exploatering av elefanternas mark. Elände.

Edvin och jag bestämde oss för att smita från elefanterna lite tidigare än alla andra med förhoppningen att komma först till girafferna! Girafferna träffar man på Giraffe Center och allt det går ut på är att mata de långhalsade vännerna. Det är helt underbart. Jag skrattade så jag tjöt. Du håller fram en bit pellets och sen slukar giraffen praktiskt taget hela din arm om du inte är på din vakt. Har du tur kan du få en ordentlig kyss i hela ansiktet.

Tillbaka i den lilla limousinen kördes vi till smyckes- och porslinsfabriken Kazuri, som är swahili för "den lilla vackra". Här anställs ensamstående mödrar och tillverkningen har fått en sådan där läcker Fair Trade-märkning som får en att okontrollerat utbrista i lovord. De tillverkar allting själva, utom färgen som importeras från Sydafrika eller UK. Först tar de fram leran, som sedan formas för hand om det ska bli smycken och drejas om det ska bli porslin. Därefter följer bränning, färgning, mer bränning, glaserande, mer bränning och tillslut pärling för smyckena. Supercool process!

Det sista målet med dagen var att besöka Karin Blixens hem, men trötta och tunna i plånböckerna (dyra, turistvälkomnande Karen) bad vi Josef ta oss hem istället. Vi var åtminstone utanför - fantastiskt fint hus! Vi får väl komma tillbaka.

Gott så.
Nu ska vi ut till Kiuyu Campus och hämta våra scheman!
Hoppas ni får en fin dag med mycket lek i snön.

/Amanda och Edvin

Skolstart?

Halloj!

Vad är nu detta för spektakel som du klickat in dig på? Det vet vi knappt själva. I korta ordalag har Edvin och jag, som läser till ämneslärare mot gymnasiet på Linköpings Universitet, dragit till Kenya för en termin. Här ska vi plugga samhällskunskap på University of Nairobi och så småningom praktisera på gymnasieskolan KenSwed. Det är ett utbyte som dessutom innebär att Nairobi University skickat tre studenter till Linköping - ta väl hand om dem! På den här bloggen får ni emellertid nöja er med att följa Edvin och mig. Det blir både vardag och diverse äventyrligheter. Enjoy!

Utbytesstudenter med koordinationer. 

Nu har det gått lite mer än en vecka sen vi landade i Nairobi. Den första tiden har vi framförallt fokuserat på att komma till rätta och lära känna vår omgivning. Varvat fläng med vila. Vi bor på Havanna Hostel tillsammans med de två kenyanska studenterna Linda och June som tar väl hand om oss genom att lära ut kiswahili, visa stan och guida oss i praktiska ting. Havanna Hostel ligger dessvärre en bit utanför stan, därför kommer vi flytta till ett annat i februari. Mer om det då!

Nu till det vi faktiskt är här för - plugget! Idag laddade vi igång för vår första skoldag, pirrigt värre. Vi hade fått instruktioner om att komma till på Main Campus på morgonen för att hämta våra scheman (ja, något försenade) och sedan gå till lektionerna. Gissa vad, det gick inte riktigt som planerat. Vi utgick från international office som hänvisade oss till ett annat kontor, som i sin tur hänvisade oss till ett annat, som i sin tur - ja, ni fattar. Vad gör man i en sådan situation? Ett djupt andetag, ett leende på läpparna och ett telefonsamtal till Dr. Lewis.

Dr. Lewis är Chairman på School of Education (lärarprogrammen) och vår kontaktperson här. Efter att ha tittat på diverse papper, lyssnat till vår förvirring och frågat runt kunde han konstatera att vi var på fel campus. Jag besparar er detaljerna i denna röra, men kurserna vi antagits till visade sig gå på lärarutbildningen och inte på fakulteten för samhällskunskap som vi trott. Lärarutbildningen går på Kikuyu Campus medan fakulteten för samhällskunskap tillhör Main Campus. Tänk er campus i Linköping kontra campus i Norrköping.

Inga problem! Vi hoppade in i bilen med Lewis och ankom efter ett tag till Kikuyu Campus och lärarutbildningen. Kikuyu campus är mycket mindre än Main Campus och ligger strax utanför stan i en grönskande miljö. På det hela taget är vi jättenöjda med bytet. Nu kommer vi läsa tillsammans med andra lärarstudenter och befinna oss på skolan där Dr. Lewis och administrationen som berör oss finns.

Så första skoldagen blir i morgon istället? Nej, skolstarten har nämligen flyttats fram i väntan på att fler studenter ska dyka upp. Det är tydligen sådär med närvaron första skolveckan. Flexibelt! Punktlighet är inte på blodigt allvar här. Det finns alltid ett i morgon att hänvisa till när tiden visat sig bli för knapp.

Vi har hunnit med så mycket mer, men det är sådant som vi kommer tillbaka till. Ni får helt enkelt bärga er!

Lev väl och var snälla mot varandra!
/Amanda

På väg in till stan med huskompisen Linda.

Havanna Hostel, där vi bor.

Main Campus som vi flyttat från.

Main Campus.

Kikuyu Campus som vi flyttat till. Ligger en bit utanför Nairobi.

Kikuyu Campus där vi har School of Education.

Kikuyu Campus.