Karen

God förmiddag kära läsare!

I väntan på att lektionerna ska köra igång finns det både tid till härliga dagsutflykter och tid till att skriva om dem. Era lyckans ostar.

Igår besökte vi Karen, ett stort område i utkanten av Nairobi där de rikaste byggt bo. Pampiga hus på stora tomter med höga stängsel som ligger i en grönskande omgivning. Vi åkte ut dit med taxichauffören Josef som vi etablerat kontakt med oss. Han tar alltid emot oss med glimten i ögat och orden "Välkommen in i den lilla limousinen" som han lärt sig av tidiga svenska gäster. Målmedveten planerade han upp hur vi bäst kunde få uppleva Karen och var med oss hela dagen.

Den första anhalten blev en anläggning för föräldralösa elefantungar som ligger i anknytning till Nairobi Nationalpark. Det går till så att elefantungar som hittats utan vårdnadshavare tas in till centret som lär upp dem för att elefantungarna sedan ska kunna ta hand om sig själva som vuxna. En del i denna fantastiska företeelse är att du kan komma och se på denna träning som sker under förmiddagarna. Hjärtat smälter när elefantungarna kommer fumligt inspringandes på ett led med fladdrande öron och snabel. Som åskådare står du bakom ett lågt och tunt rep medan elefanterna vandrar runt, leker, dricker vatten och käkar löv eller matas ur nappflaska. De små krabaterna kommer så nära att du får lov att klappa och känna på riktig elefanthud. Tjock och sträv. Vi är fortfarande lomhörda från publikens alla "awww" och "åhhh". Samtidigt påminner skötarna om varför elefantungarna kommit dit, tjuvjakt och exploatering av elefanternas mark. Elände.

Edvin och jag bestämde oss för att smita från elefanterna lite tidigare än alla andra med förhoppningen att komma först till girafferna! Girafferna träffar man på Giraffe Center och allt det går ut på är att mata de långhalsade vännerna. Det är helt underbart. Jag skrattade så jag tjöt. Du håller fram en bit pellets och sen slukar giraffen praktiskt taget hela din arm om du inte är på din vakt. Har du tur kan du få en ordentlig kyss i hela ansiktet.

Tillbaka i den lilla limousinen kördes vi till smyckes- och porslinsfabriken Kazuri, som är swahili för "den lilla vackra". Här anställs ensamstående mödrar och tillverkningen har fått en sådan där läcker Fair Trade-märkning som får en att okontrollerat utbrista i lovord. De tillverkar allting själva, utom färgen som importeras från Sydafrika eller UK. Först tar de fram leran, som sedan formas för hand om det ska bli smycken och drejas om det ska bli porslin. Därefter följer bränning, färgning, mer bränning, glaserande, mer bränning och tillslut pärling för smyckena. Supercool process!

Det sista målet med dagen var att besöka Karin Blixens hem, men trötta och tunna i plånböckerna (dyra, turistvälkomnande Karen) bad vi Josef ta oss hem istället. Vi var åtminstone utanför - fantastiskt fint hus! Vi får väl komma tillbaka.

Gott så.
Nu ska vi ut till Kiuyu Campus och hämta våra scheman!
Hoppas ni får en fin dag med mycket lek i snön.

/Amanda och Edvin