Förra veckan insåg vi att det redan gått en månad här nere
och i och med det även nästan en tredjedel av själva studietiden här i Nairobi,
resterande del består som bekant av praktik på en skola i Ngong strax utanför
Nairobi. Denna insikt bidrog till lite panik att vi måste ta tag i att faktiskt
se oss omkring lite och upptäcka Kenya. Efter att ha spanat in lite olika
alternativ bestämde vi oss till slut för att åka till Nakuru, Kenyas fjärde
största stad med sina 400 000 invånare belägen cirkus tre timmar med buss från
Nairobi. En busstur, precis som alla andra här nere, var en upplevelse i sig
och efter nån timme började man tvivla på om det faktiskt är vänstertrafik de
har här då vi spenderade minst lika mycket tid i högerfilen. (En längre
redogörelse om bussresandet kommer senare.)
Men fram kom vi och
vid liv var vi!
Nakuru var en trevlig, och som vi uppfattade det, liten
stad, men nu han vi heller inte utforska den särskilt mycket. Men det fanns ett
annat lugn mot hur det är här i Nairobi där det är folk och bilar precis
överallt hela tiden. Fredagseftermiddagen var inte allt för upphetsande utan
spenderades med att vandra runt lite i stan och njuta av våra hotellrum som
hade både dubbelsäng och en TV som erbjöd sju flimriga swahilikanaler och en
minst lika krass kanal på engelska. Nakuru är lite av en knytpunkt från vilken
man bara har några timmar till en rad olika nationalparker. Vi hade bestämt oss
för Lake Nakuru som, förutom att erbjuda chans på "The Big Five",
även var känd för sitt rika fågelliv och vi hade hört rykten om att över en
miljon flamingos kunde samlas där samtidigt. Så vi blev lite besvikna när det
första taxichaffisen (Arthur) berättade innan vi gav oss iväg var att
flamingopopulationen gått ner sig avsevärt senaste åren på grund av att sjön,
om jag fattade det rätt, drabbats av övergödning de senaste åren vilket lett
till att det inte finns så mycket käk.
Men det var fett värt ändå. Egentligen hade det inte ens
behövts några djur, bara att åka runt att titta på naturen var fascinerande nog
och från en utkiksplats med utsikt över hela sjön och slätterna runt omkring
med skymtandes bergen i bakgrunden var synen fantastisk. Nu fanns det ju
faktiskt även en hel del djur och vi skådade bland annat mängder av
vattenbufflar, zebror och gaseller, samt ett gäng lunchande giraffer och trötta
noshörningar. Och vildsvin. Såklart! Några lejon träffade vi tyvärr inte på,
men vi såg platserna där de brukade ligga och ta igen sig!!! OMG!!!! Arthur
påpekade flera gånger att man som vi inte skulle åka på safari mitt på dagen
utan att man ska gå upp tidigt för då är djuren som mest aktiva, och ligger
inte och softar i skuggan för att slippa undan solen. Han tyckte också att
juni/juli egentligen var bäst då regnperioden precis har varit och parken inte
är lika uttorkad. Vi var trots detta mycket nöjda med våran första safari, så
pass nöjda att vi bestämde oss för att hoppa på bussen tillbaka till Nairobi
redan samma eftermiddag.
På tal om att va nöjd så kan det vara värt att tillägga att
jag varit ute och sprungit två gånger denna vecka.
Kämpa på farmor!
Kamratligen
Edvin Ericsson - Kenyansk löpare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar